Om att stanna

I början av sommaren åkte jag ofta förbi ett fält som var alldeles blått av blåklint, men utan att stanna. Jag grämde mig lite varenda gång som jag passerade för att jag skulle vilja stanna och ta några bilder men det blev liksom bara inte av. Jag har alltid kameran med mig så jag hade ju egentligen ingen ursäkt förutom att jag hade bråttom eller att ljuset kändes fel eller att jag tänkte att jag stannar nästa gång istället. Men en dag när jag passerade insåg jag att blåklinten snart skulle ha blommat över och beslutade mig för att stanna. Det visade sig vara svårt att göra blåklinten rättvisa men jag är ändå väldigt glad över att jag stannade. Det ska jag bli bättre på i fortsättningen.